Nordland av Åsa Böker - När kommer fortsättningen?

Jag har inget emot en bra bok oavsett genre.

Svårigheten med att skriva fantasy är att få det påhittade landet att verka självklart hos läsaren. Och det utan en massa långa miljöbeskrivningar om platsen, dess styre, dess språk, dess konstiga varelser och vad det nu måhända är som författaren hittat på. Kanske är det därför jag sällan läser fantasy.

Men som sagt - en bra bok är bra oavsett genre.

Åsa Bökers debutroman Nordland är en sådan bok.

Jag läser och förundras över hur naturligt hon får in alla de här udda sakerna som finns och sker i hennes fantasyvärld. Och jag ler när jag tänker på hur mycket bättre det är att göra som Åsa och låta det som är unikt för hennes värld komma till mig som läsare i små planteringar här och där. Som när Åsa introducerar begreppet Leit: 

"Det är Leit i år."

Vad Leit är förklaras inte utan jag som läsare förstår att det är något viktigt, men har ingen aning om vad. Och i och med den meningen var jag fast.

Det enda problemet är att det tog 25 sidor att få mig fast.

Början är lite seg för här ska en massa karaktärer presenteras och det är inte bara en utan fem karaktärer som får varsitt kapitel. Kanske hade jag börjat annorlunda om jag var Åsa.

Med det sagt - låt inte en långsam start få er att sluta läsa.

Åsa sålde in Nordland till mig med orden: "Om du gillade Hungerspelen gillar du den här."

Om jag gillade Hungerspelen? Skojar du? Jag älskade Hungerspelen.

Naturligtvis köpte jag Åsas bok, men hon glömde fråga varför jag gillade Hungerspelen. För mig handlade det aldrig om handlingen eller karaktärerna - jag föll för Hungerspelen p.g.a. drivet i storyn, att varenda scen var slipad till perfektion så att det inte gick att sluta läsa.

Nordland har inte det drivet - men å andra sidan: Hur många böcker har det?

Jag läste och jämförde med Hungerspelen och kom fram till att Nordland inte ska jämföras med Hungerspelen. Nordland står på egna ben - det är en bok som är bra på sina egna premisser. Den behöver inte jämföras med någon annan bok för att vara bra. Den följer inte samma mall som Hungerspelen - den följer sin egen mall.

Det är en väldigt lättläst bok, skriven för en yngre läsekrets än Hungerspelen. Därmed inte sagt att den inte tilltalar vuxna också. Jag hade dock föredragit mer reflektion hos karaktärerna, mer känslor och tankar hos huvudpersonen Silke som ramlar in i en främmande värld och verkar ta allt med ro. Själv skulle jag ha fått panik tusen gånger om. Bara det att äta äcklig välling till middag?!?

Men jag förundras över Åsas förmåga att bygga en historia. Det är så enkelt: Silke hamnar i den alternativa världen Nordland och där blir hon satt att plocka diamantblommor som bara blommar vart hundrade år.
- Ska hon bli bland de bästa som får möjlighet att bli spinnerskor?
- Ska hon lyckas hitta de ovanliga färgade diamantblommorna?
- Och hur ska det gå med de två männen i hennes liv: Ben och Crispin?

Tre enkla frågor som hela boken bygger på. Varför måste det vara svårare?

Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig och slutet är så bra att jag måste le: Brevet som får mig att förstå att det kommer en fortsättning.

För visst vill jag läsa om Silke, Yrsa, Ben, Crispin och Unna igen. Och bara vetskapen att det måste bli en uppföljare gör mig glad och lycklig.

Boken kan köpas hos:
http://www.adlibris.com/se/bok/nordland-9789175990231
http://www.bokus.com/bok/9789175990231/nordland/

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Länkar

Etikettmoln